Rostfri plåt under mastfoten

[maja]

Jag har för mig att det finns kemiskt metall som man knådar och som är kladdfri. En sådan produkt skulle man kanske kunna använda och plana ut med en hård plan yta (t.ex. plåten) innan det hinner härda.

[M26 397 Helena]

Jag har Googlat lite och funnit ut att det verkar som kemisk metall är epoxi med inblandat metallpulver. Loctite 3749 t.ex. har aluminiumpulver inblandat. Jag funderar på om man skulle göra en form bestående av plywood fäst mot T-beslagets sidor så att det upp och nedvända beslaget bildar en plan yta med hjälp av formen. Sedan kunde man jämna ut den kemiska metallen med en bred spackelspade så att den går jäms med kanten på formen.

[maja]

Jag funderar på om man skulle göra en form bestående av plywood fäst mot T-beslagets sidor så att det upp och nedvända beslaget bildar en plan yta med hjälp av formen.

Plan yta?
Välvd yta menar du väl. Det deformerade beslaget kan kanske även vara en aning dubbelkrökt. Men krökningen tvärs är nog inte mätbar...

[M26 397 Helena]

Jag uttryckte mig nog lite klumpigt. Då T-beslaget ligger helt obelastat på plåten så ligger bakre delen plant och nästan dikt an mot plåten, dvs mer vikt i bakre delen än i främre. Jag tänker mig nu följande:
- Jag vänder upp och ner på T-beslaget och fäster t.ex. stående plywoodskivor mot beslagets sidor på följande sätt.
- Bakre delen av beslaget anses plan och skivorna på långsidorna fästes så att där deformationen (krökningen) börjar (vi tittar framåt från bakkanten) där är översidan av de stående långsidornas plywoodskivor i nivå med beslaget och bildar sedan en rät linje tillsammans med den bakre delen av beslaget fram till den främre kortsidan. Då kommer nivåskillnaden mellan beslaget och plywoodskivornas (hö+vä) översida vid den främre kortsidan att vara 3 mm. Mot den främre kortsidan fästes sedan en stående plywoodskiva vars översida kommer i nivå (dvs. 3 mm över beslagets framkant) med de på långsidorna.
Om jag nu fyller upp med kemisk metall i nivå med formens överkant så tänker jag mig att jag skall ha gjutit fast den kemiska metallen till T-beslaget så att ytan blir plan.

[johan swe-1870]

Som jämförelse visar jag här hur ett väl använt T-beslag till en Proctor-mast ser ut:

20160613_191903.jpg (414.54 KiB) Visad 13714 gånger

20160613_192045.jpg (309.96 KiB) Visad 13714 gånger

20160613_191945.jpg (342.69 KiB) Visad 13714 gånger

Jag gissar att det är tillverkat av strängpressad aluminium som sedan har kapats och rundats till på hörnen. Det går att se spår i materialet från detta, fast kanske inte på datorn. Till sist har det blivit anodiserat.

På undersidan syns faktiskt att aluminiumet har spår av korrosion i närheten av hålen där de rostfria skruvarna har suttit.

Detta T-beslag är trots tydligt hård användning fortfarande helt plant på undersidan. Proctors konstruktör gjorde ett bättre jobb än Seldéns.

[johan swe-1870]

Om jag nu fyller upp med kemisk metall i nivå med formens överkant så tänker jag mig att jag skall ha gjutit fast den kemiska metallen till T-beslaget så att ytan blir plan.

Det borde fungera tycker jag. Du kan ju alltid prova på något ofarligt innan du ger dig på ditt T-beslag, bara så du vet hur det fungerar.

Kolla också om rufftaket har deformerats av beslaget. Då kan du behöva spackla det också.

[M26 397 Helena]

Jag skall definitivt kolla rufftaket också och spackla om det behövs som Maja och du påpekat. Det är ju också en god idé att göra ett test innan man går lös på T-beslaget för där har man inte råd att misslyckas. Jag var 99,99% säker på att det inte skulle gå att köpa ett nytt T-beslag men kollade i alla fall för ordningens skull med Seldén idag och de skrattade gott åt mig samtidigt som de avfärdade tanken på att få fram ett nytt ersättningsbeslag.

[maja]

Seldéns borde skämmas för sina egna tillkortakommanden istället för att skadeglatt skratta åt andra som får det besvärligt med deras sekunda prylar...

[M26 397 Helena]

Marek skriver:

Det kanske är uppåt 2 -2.5 tons belastning i vila på en mycket liten yta, som gör att både beslag och däck kollapsar.

Databladet för Loctite 3479 anger en tryckhållfasthet på 90N/(mm*mm), vilket vid normal jordgravitation motsvarar tyngden 9 kg/mm*mm eller 900kg/cm*cm. Man klarar alltså 2.5 tons belastning på en yta av ca. 2.8 cm*cm. Troligtvis är detta OK eller vad säger Marek?

[maja]

Ja det är kollapstrycket. Arbetsbelastningen bör inte överstiga 50 % av detta. I arbetsbelastningen ingår vilolasten plus den dynamiska belastningen.

Jämför med valsat syrafast stål (stålplattan) som kan ha en brottgräns på kanske 800 N/mm * mm och en motsvarande flytgräns på 640 N/mm * mm. Stålplattan är alltså elastisk upp till 640 N/mm*mm (deformerar inte sig permanent/).

Även om materialet i sig inte är så starkt starkt, är det säkert tillräckligt starkt för att inte kollapsa. Man kan jämföra med tryckhållfastheten för trä och glasfiberplast, som ju inte håller. Och ytan blir ju ganska stor och själva beslaget är nog tillräckligt styvt för fördela lasten över materialet hyfsat jämnt.

[M26 397 Helena]

Nu är T-beslaget plant på undersidan med hjälp av kemisk metall.

Loctite 3749 som jag tänkt använda hade en leveranstid på 24 dagar (beställning från Irland) och skulle kosta 740 kr för 500 gr vilket gjorde att det alternativet föll p.g.a. leveranstiden. I stället fann jag en kemisk metall "Epoxystick Aluminium" hos Würth som har en yrkesbutik i Helsingborg. Det är en kemisk metall av den typ som man knådar och som Marek nämnde tidigare. Inte heller detta alternativ var billigt, 616 kr för 125 gr med angiven hållfasthet 84 N/(mm*mm), men det fanns på hyllan i butiken så det var inte mycket att tveka om.

Mängden (125 gr) gav inte stor marginal, så jag använde endast ca. 10% för att öva på. Vid det skarpa läget gjorde jag så att jag använde en brödkavel klädd med plastfolie och kavlade hjälpligt ut det lerliknande materialet på en träskiva (överbliven bänkskiva från tidigare köksrenovering) täckt med plastfolie. Därefter skruvade jag fast T-beslaget ovanpå skivan och plastfolien i ett försök att pressa ut den kemiska metallen under beslaget. Resultatet blev sådär som syns på bild 1 (jag klarar inte att få bilderna i ordning så bild 1 kommer sist). Materialet verkar mycket svårt att pressa ut och jag misstänker att det kan bero på att det utvecklas en viss värme då man pressar vilket gör att materialet härdar fortare. Bearbetningstiden är för övrigt ganska kort <10 min och som sagt ännu mindre då man pressar.

Bild 2 visar resultatet efter slipning, kompletteringsspackling med resterande massa samt ytterligare slipning.
På bild 3 (överst) är T-beslaget lagt ovanpå det upp-och-nedvända rostfria beslaget och här syns den kilformade kemiska metallen som ger en plan yta.

Återstår att få fram lämplig isolation mellan den rostfria plåten och T-beslaget, kontrollera om däcket under beslaget är plant och spackla vid behov samt kanske försöka få fram något längre franska träskruvar då främre delen av T-beslaget kommit en knapp centimeter högre än tidigare.

Så här i efterhand slår det mig att man även hade kunnat använda West System Epoxy med iblandad hackad glasfiber vilket antagligen hade varit starkare än den kemiska metallen.

Slutligen kan jag konstatera att jag haft stor hjälp av diskussionen och råden här på forumet. Stort tack!

[johan swe-1870]

Bra jobbat! Det där kommer att fungera utmärkt tror jag.

Det är också väldigt bra att du förklarar så fint hur du har gjort och visar detaljerade bilder. Det blir lättare att diskutera då och det kan hjälpa andra i liknande situation.