Svenska IF-båtförbundets forum

Jeg har fått kontakt med et finsk/norsk ektepar, som har spurt meg om råd. De vil skaffe en IF og seile den fra Åbo i Finland, gjennom Göta Kanal, opp Västkusten og så rundt hele Norge opp til Narvik, med retur til Åbo samme sommer.

Jeg har frarådet prosjektet, ut fra at IFen er for liten og ikke har innenbordsmotor, det er meget langt (har ikke regnet på hvor mange sjømil) og Norges kyst har mange åpne strekk som er helt ubeskyttet mot Atlanteren. Begge er dessuten uerfarne seilere og i pensjonsalder.

Takknemmelig for kommentarer til dette.

Inombordsmotorn menar jag har inget med detta att göra. Det viktiga är att de ska vara vana seglare, vara vana att klara strapatser fysiskt och psykiskt, och att båten är riktigt utrustad.

Man har seglat IF-båt från Östersjön till Shetlandsöarna tur och retur några gånger. Det finns beskrivet i gamla nummer av Medvind.

Om de är ovana seglare bör de först träna segling och lära sig att hantera båten i alla väder och i alla tänkbara förhållanden. Bara detta tar flera år i anspråk.

Klart de skall segla! Om de valt en IF-båt har de väl tagit de begränsade innerutrymmena i beaktning. Hade de tyckt att ståhöjd var ett absolut krav hade de kanske valt en annan båt.

Som inpiration tycker jag du skall rekommendera dem att läsa Björn Larssons segelskildringar från hans många seglingar till Frankrike och Skottland, som gjordes i en IF-båt. Boken heter "Från vredens kap till Jordens ände" (isbn: 91-1-300930-3). Finns på biblioteket, slut på bokhandlarna. Mycket bra bok. Inspirerande.

En äldre bok de bör läsa om långväga IF-båtsegling som kan vara inspirerande är klassikern "Med Galejan till Grekland" av Tom Selander. Han seglade tillsammans med två vänner till Grekland i sin IF-båt. Finns också på biblioteket (isbn: 91-29-52199-8)

Andra som seglat långt i små båtar skriver ofta om sina resor på bloggar på internet. Det tycker jag de bör läsa. En väldigt kul blogg är exempelvis: http://folk.ntnu.no/siriholm/valkyrien/index.htm
De seglar en Leisure 22 runt jorden. De är visserligen unga och hade erfarenhet sedan tidigare, men kan vara inspirerande att läsa ändå.

Jorden runt kom också sällskapet från Umeå, som i en Vega och utan tidigare erfarenhet seglade varvet runt. Deras mycket läsvärda berättelse finns att läsa på:
www.runtjorden.com

Nu skall dina vänner inte runt jorden, men Narvik - Åbo är nog så långt. Klart de skall segla! De börjar ju i Åbo, så om de upptäcker att de tycker att det är för besvärligt att laga mat, leva och bo i en liten, trång båt under regn, blåst och sjögång, så har de upptäckt det redan innan de når Mems slussar.

Och om någon farlighetsivrare tycker att man skall avblåsa en dröm bara för att det kan vara farligt och jobbigt, så skulle jag tro att göra motsvarande resa i bil skulle vara mer riskfyllt. En större båt skulle inte heller nödvändigtvis behöva vara säkrare, med däremot dyrare och tyngre.

Kan bara instämma i s/y Elsas inlägg!

Vi ombord på s/y Nadine har inspirerats enormt av gänget på Sally blue (Vegan från Umeå). Vi har inte exakt preciserat målet för vår långsegling än, men vi är övertygade om IF-båtens goda egenskaper som långfärdsbåt.
Utrymmena är begränsade, men å andra sidan får man köpa en rejält stor båt om man ska kunna jämföra bekvämlighetsnivån med hemma.
Sjösäkerhetsmässigt är IF-båten nog bra mycket bättre än många andra flytetyg som rör sig ute på stora haven.

Som alltid gäller dock att det är besättningen som sätter gränserna för vad man klarar av. Alla problem och svårigheter kan lösas av en tillräckligt bra besättning.
Att vara nybörjare behöver inte vara så farligt. Man lär sig snabbt när man under lång tid lever ombord, finns inte mycket annat att göra än att lära sig.

Sedan måste jag även instämma i att Björn Larssons böcker är kanon. Läs även hans andra böcker!

Klart de skall segla!

Om man ska avråda eller inte beror naturligtvis på hur erfarna seglarna är. Oerfarna seglare kan lätt råka i panik när det händer för dem helt oväntade och oförutsedda händleser.

Det är lätt att drömma sig seglandes fram på ett lungt och stilla hav, men verkligheten kanske istället är brytande sjö med vågor höga som upp till halva masten.

Inte så längesedan hade jag två relativt erfarna seglare med mig på en frisk tur norrut. Så länge vi höll oss i Sundet gick det bra. Men när vi kom norr om Helsingborg och sjön började bli grövre och molnrullarna tygre i vinden och regnet, var det på gränsen till myteri ombord. En av besättningsmedlemmarna nästan beordrade mig att söka hamn på den svenska läkusten i någon av de små hamnarna som fanns där. Ett förslag till rena "självmordsförsöket", och detta bara för att man inte hade erfarenhet eller kunskap om att en läkust är inget som man ska angöra i hårt väder om man inte har god lokalkännedom.

En sjösjuk och panikslagen besätning utgör ett stort hot mot sig själva. Sjöräddnngen har annat att göra än att rädda orerfaret folk å sjön.