De senaste fyra åren har jag tagit mig en IF-tur runt Själland med Robert Östman. Roberts båt heter ”Lina” och har beteckningen SWE 1164 i storseglet. Den är kappseglingsutrustad och har bra segel och en slät och ren botten. Originalspinnakern kanske inte är så bra, men jag brukar ta med mig min egen till rundresan. Vi har haft framgångar. Innan denna tur hade vi erövrat en andra och två förstaplaceringar. Vi var nu inställda på att försvara förra årets seger.

SR2002 3

Under åren har de övriga besättningsmedlemmarna varierat. I år liksom förra året seglade Per Damsby, även han en IF-båtägare av SWE 2059 ”Olifvia”. Fjärde manen var ny, en före detta arbetskamrat till mig med namn Peter Bårmann. Peter älskar att segla, men är för närvarande båtlös.

Nyheten för året var att vi hade en bärbar dator ombord. Idén fick jag när jag fick höra, att en av Späckhuggarna hade en sådan med sig förra året. Jag införskaffade en bättre begagnad och halvt skrotad. Strömförsörjning (230 V ~) ordnades via en växelriktare som Per lånade från sitt jobb. Till slut laddades datorn med ”Det Levande Sjökort” samt alla nödvändiga waypoints och rutter.  Och med GPS-en ansluten visade det sig att den blev en utmärkt sjökortsplotter, som vi hade stor nytta av vid navigering i trånga vatten.

Detta år hade även arrangören bjudit in till en konkurrerande bana runt Ven och Hesselö. Vi fann detta vara mycket olyckligt, eftersom det innebar, att det skulle splittra det redan klena IF-löpet. Vi ansåg det skulle vara bättre att hålla ihop båtarna på en enda bana, och att Själland Runt seglas runt Själland och inget annat var för oss en självklarhet.

Robert och Per seglade upp ”Lina” från Limhamn till Helsingör på torsdagseftermiddagen. Peter och jag skulle ansluta på fredagsmorgonen genom att ta tåget och färjan till Helsingör.

Klockan halv nio var vi på plats och en halvtimme senare signalerades det grön flagg på signalmasten. Numera har ju arrangören valt att segla så mycket sträckbog som möjligt och att inte avskräcka de oerfarna med hård kryss på Kattegatt. Så står vinden i hård väst eller nordväst blir det medursbana.

En timme före vår start skulle den så kallade turseglingsklassen starta. Vi hörde ett antal skott, men såg inga båtar segla iväg. Vi tittade noga efter signaler på land, men kunde inte uppfatta något och vi såg ingen AP hissad på signalmasten eller någon annanstans. Därför gjorde vi inget mer åt denna sak, utan seglade ut till startområdet när det var cirka en halv timme kvar till vår start enligt startordningen.

Strömmen var starkt sydgående. Vinden var frisk och kom från väster. Eftersom det var många båtar i starten som var större och snabbare än en IF valde vi att starta i lovart, längst in mot Nordhavn och Kronborgs Slott. Visserligen kanske strömmen var mer fördelaktig där ute, men det var närmare väg där inne och vinden kunde hållas fri.

Starten började signaleras och så småningom seglade ett drygt hundratal båtar iväg söderut genom Sundet. Vi höll god fart enligt GPS-en och vi spejade oroligt efter konkurrenter längre ut i Sundet. Vi hade kopplat spinnakern, men att hissa den var det nog inte tal om. En del båtar försökte, men kunde inte hålla upp till kursen, utan befann sig ganska snart långt i lä om rumbline.

Vi såg ett par IF-båtar och den främste av dem var gul. Båten seglade väl och höll god fart i den starka strömmen, faktiskt aningen bättre fart än vi själva. För att få kontakt började vi dra oss utåt utan att för den saken bli täckta av andra båtar.

Den gula båten var ”Dirty Nelly” med Michael Ziegler som skeppare. Båten seglade mycket bra i den friska halvvinden. Men den hade mantåg, vilket innebar att genuan knappast kunde skotas in vid bidevind. Detta faktum lugnade oss, eftersom vi visste att vinden skull spetsa då vi satte en mer västlig kurs i Faxebukt..

Under resan söderut höll vi ”Dirty Nelly” bakom oss hela tiden. När vi närmade oss Stevns Klint, valde många båtar, inklusive ”Dirty Nelly”, att ta ett spår långt ut från Klinten. Troligtvis ville man få bättre vind och medström. Detta var nog sant, men strömmen satte nog mera söderut mot Mön än in i Faxebukt, och ytterkurvan innebar dessutom att inloppet till Bögeströmmen inte kunde nås utan kryss.

Vi nådde inloppet till Bögeströmmen vid tredje bojparet, men kunde inte nå slutet av rännan utan att göra ett krysslag. En större båt stod redan rejält på grund, och vi retades genom att segla mellan båten och ännu grundare vatten. Vi seglade om det mesta i vår närhet genom att vi kunde segla rakare över grundare vatten och sträckte snart söderut med god fart i den måttliga västvinden.

Klockan 21.38 på fredagskvällen nådde vi Kalvehave, alldeles efter en grupp Späckhuggare. Vi såg även en grupp Ballader, som kryssade framför oss. Här fann vi det lämpligt att starta vår computer, eftersom kryss i Bögeströmmen alltid kräver sin navigatör. Mycket riktigt fann vi snart att en av de föregående Balladerna hade parkerat på en 1.2 meters sten. Och vid Stenkaren stod en Elvström 717 fast bakom ett sjömärke, som man definitivt inte ska gå innanför. Computern höll bra ordning på hur vi seglade och lämnade ett spår av den seglade vägen på skärmen, så vi kunde hela tiden se var vi var och avgöra vart vi skulle och när vi skulle slå.

När vi närmade oss Faröbron tittade vi bakåt och såg, att vi seglat ifrån alla de båtar, som vi haft sällskap med. Vid Storströmsbron dog vinden ut en kort stund, då vi just seglade ikapp en Späckhuggare som legat cirka 10 minuter före oss vid Kalvehave. Efter en kort stund hissades spinnakern i den mycket lätta vinden, och därefter fick den sitta uppe hela den resterande resan ända in i mål!

Efter det att jag konstaterat att vi höll jämna steg med Späckhuggaren gick jag ner i ruffen för att få några timmars välbehövlig sömn. Jag sov riktigt gott hela resan över Smålandsfarvattnet även om jag vaknade litet vid bullret som uppstod i samband med skyltvisningen vis Stigsnes klockan sex på lördagsmorgonen. Först en bra bit efter Stora Bältbron vaknade jag, mycket pigg. Båten länsade då i frisk vind och pendlade rejält ibland. Späckhuggaren, som hade legat bredvid oss innan hade distanserat oss med några minuter.

Vid Asnäs Rev startade vi computern igen för att kontrollera att vi inte gick över på det grundaste stället. Vågorna var ju ganska stora, och en meter mellan vågtopparna kunde det mycket väl vara. Vi behöll computern på ända förbi Rösnäs Rev för att kunna gå över revet där det var litet djupare och för att hålla undan från de många vraken. Strömmen var nog starkt med, eftersom computern meddelade att medelfarten under seglatsen i detta område var hela 8 knop över grund.

Vi gjorde nu bra fart mot Sejerö och Snekkelöpet och spejade bakom oss för att se om vi kunde upptäcka någon konkurrerande IF-båt. Förra gången vi såg någon var ju när vi seglade in i Bögeströmmen. Men vi såg ingen, hur vi än spejade, bara stora båtar, som efter hand kom i kapp.

Vid passagen av Snekkelöpet gjorde vi ett grovt misstag. Ouppmärksamma och trötta som vi var trodde vi att den röda farledsbojen, (som knappast var röd utan väl solblekt) var en mittledsboj.  Vi seglade en bit till, men ingen annan böj dök upp. Så vi fick ta ner spinnakern, segla tillbaka och runda korrekt. Vi förlorade väl cirka 10 minuter på misstaget och tappade därmed kontakten med Späckhuggaren som vi följt sedan Storströmsbron.

När vi närmade oss Gilleleje vred vinden alltmer med och vi fick gippa oss fram. Efter Gilleleje slörade vi på mot målet i Helsingör. Vi kom i kapp en och annan båt, som hade havererat sin spinnaker. Och när det var några sjömil kvar fick vi åter kontakt med Späckhuggaren, som vi förlorat ur sikte vid Snekkelöpet.

Enligt målprotokollet hade vi seglat på 34 timmar, 15 minuter och 14 sekunder. Vi hade varit snabbast, knappt 2 timmar och 22 minuter före ”Dirty Nelly”. Enligt distansberäkningen i GPS-en och även i Det levande Sjökortet är rutten 212 sjömil lång. Så med litet läns- och krysstillägg till distansen var medelfarten säkert mer än 6.2 knop. Kanske rekord för IF-klassen i Själland Runt-sammanhang!?

Det visade sig, att arrangören endast hade för avsikt att starta turseglarna då vi alla andra startade. Endast ett fåtal hade förstått vad arrangören avsåg. Först avsåg man att diskvalificera alla som startat tillsammans med turseglarna. Senare ändrade man sig och gav alla felaktigt startande båtar en timmes strafftillägg.

Min åsikt är att det inte är praktiskt genomförbart att ändra starttiderna för en efterföljande startordning på en sådan tävling som Själland Runt. Dessutom har man ju en hel timme på sig att rätta till eventuella problem i en pågående start. Att inte detta kunde klaras utan att förskjuta starten klockan 11.00 är för mig obegripligt, framför allt som starten innan var fråga om en start med turseglare, där ingen tävlade utan endast deltog.

Marek Janiec

Besättning på Roberts ”Lina”

You have no rights to post comments

 

svenskasjo josefin ssf 980x240

När du tecknar din nya försäkring i Svenska Sjö, ange IF-båtförbundet som medlemskap i båtklubb/båtsällskap.

Total posts 8149 • Total topics 1217 • Total members 1147 • Newest member jekberg