Svenska IF-båtförbundets forum

Jag hittade litet information om Dyneemafibrernas materialegenskaper, som kanske kan vara intressant för den som går i fall- och skotbytartankar...

För Dyneemafibrer gäller:
Densitet: 0.94 - flyter på vattnet
Töjning vid brottlast: 4%, dvs cirka 4 gånger högre än rostfri wire
Knutstyrka i relation till brottlast: 70%
Brottlast efter 2 års UV-exponering: 80%

Jamför med motsvarande materialegenskaper för polyesterfibrer:
Densitet: 1.38 - sjunker i vatten
Töjning vid brottlast: 22%
Knutstyrka i relation till brottlast: 50%
Brottlast efter 2 års UV-exponering: 90%

En 5 mm 133-trådig rostfri wire (som är vanligt att använda för wirefall)har brottstyrkan cirka 1400 kp och töjer sig därmed cirka 0.007 mm/kp

En 8 mm Admiral Racing Dyneema har brottstyrkan cirka 3900 kg och töjer sig därmed 0.01 mm/kp. Så ett 5 mm wirefall motsvarar ungefär en 8 mm Admiral Racinglina. Men det finns linor med mer fyllning av Dyneemafibrer, t.ex. Dynex, där man för att få samma töjningsegenskper kan välja en tunnare 6 mm lina.

Något som inte har diskuterats är att ha en fallavlastare i masttoppen för storfallet. Då behöver man bara ca 30 cm wire för fallet, till halända kan man använda en billig och tunn polyestertamp.

Detta blir billigt och bra, en stor fördel är också att man slipper en dyr avlastare och ev. winsch nere vid mastfoten. Genom att anpassa längden på wiren till avlastaren, kan man få seglet att sitta perfekt vid mätmärket varje gång.

En fallavlastare har sina fördelar och nackdelar. En del av fördelarna har nämnts av Fanta SWE2634.

En nackdel som man bör fundera över innan man installerar en fallavlastare är att det kan strula till sig vid nedtagning av seglet. Bl.a. måste man i de flesta fall få möjlighet att lova upp helt i vindögat innan man kan få loss storseglet från fallavlastaren. Av denna och kanske även andra anledningar är det inte tillåtet med fallavlastare för båtar som seglar IMS/ORC Club i bl.a Gotland Runt och andra havskappseglingar.

Fanta SWE2634 skrev:en stor fördel är också att man slipper en dyr avlastare och ev. winsch nere vid mastfoten

Om man har behållit bomtravaren behövs varken winch eller avlastare. Det räcker med en billig knap på masten.

Dessutom duger det inte med vilken tunn fallina som helst. Innan man anlöper hamn bör man lova upp och lossa avlastaren. Så tampen blir belastad ett tag i samband med hamninlöpet. Naturligtvis har töjningen mindre betydelse i detta fallet, men linan måste hålla.

Det skulle nog vara uppskattat av våra medlemmar om någon med erfarenhet av fallavlastare skrev litet om detta i Medvind, både vad gäller erfarenheter av själva användningen och en tillverkningsbeskrivning inklusive måttsatt skiss på en bra fallavlastare.